Idag har jag jobbat från hemmets trygga vrå och detta fick mig att tänka lite på hur det är att jobba hemifrån.

När vi tänker på att jobba från hemmet så tänker vi oftast bara på fördelarna. Och visst finns det många fördelar. Du kan vakna senare och behöver inte stressa för att komma till jobbet. Du kan ha din favorit musik spela i bakgrunden och du kan sitta i dina slitna mjukisbyxor i soffan.

Men medaljens baksida finns självklart här också. Det första jag tänkte på är att man känner sig ganska ensam. Man hamnar lite utanför vad som händer på kontoret och känner direkt att man inte är med i svängarna. Och sen så är man också van vid att jobba med folk som kommer och hälsar på hela tiden. Luncherna och rasterna blir också lidande eftersom man inte längre går bort från datorn. Man jobbar även fast man har rast och har svårt att komma bort från jobbet.

Så vad ska man dra för slutsattser av detta?
Att den tekniska delen fungerar är det inget tvivel om. Med mobiler och VPN tunnlar så får man samma tekniska möjligheter som när man sitter på jobbet. Så det man tappar är lite av den sociala delen det blir också svårare att skilja på privatlivet och jobbet. Nu fungerar det bra om man bara jobbar hemma 1 dag i veckan eller kortare perioder. Men för företag som försöker spara på hyra och kontorsområde genom att låta sina anställda bara sitta hemma kan komma att förlora mycket av den kunskapsutdelningen som finns på jobbet.
För företag som funderar på att anställa personal som bara jobbar hemifrån så skulle man kunna lösa detta på lite olika sätt. Man skulle exempelvis kunna kunna ge alla sina anställda en webkamera och förespråka att använda video telefoni så ofta det går. Möjligheten att låta anställda gå på ”raster” i virtuella världar en timme om dagen för att bygga upp det sociala nätverket, en after work minst varje månad är också bra.

Nu är detta bara mina egna tankar och funderingar och jag har ingen utbildning inom detta men det mobila kontoret saknar den sociala delen.

Photo: veo_